Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Kommer efter texten Själens bön


En rädd själ


Vart kom jag ifrån
I töcknet är mitt minne vagt
Är detta hemma eller är jag på utlån
Jag känner igen mig så svagt

Vart är mina gelikar
Jag letar hos envar
Men var jag än kikar
Står jag så ensam kvar

Jag vill, jag längtar, efter fler
som samma språk delar
Men bamelibam säger alla och ler
Det måste vara jag som felar

Ögon som vissnade blad
Glömt hur färgerna dansar
Vad kan mer göra mig glad
Känslorna kläs in i pansar

Solen går opp
Men mörk det är
Ute är snart mitt hopp
Ensamheten tär

Inhyst i främmande kropp
Utan möjlighet att fly
Min lya är tå till topp
Hos en som visar mig avsky

Se mig tala till mig
Tro att jag finns
En gång var jag viktig för dig
Minns, minns

Du svälter ut mig, du kropp
Utan någon som helst koll
Du sätter mig på dropp
Utan närings innehåll

Utan dig är jag en ensam själ
Instängd vid min sjukbädd
En hudlös träl
och livrädd




Bunden vers av Agrajag
Läst 153 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2021-03-16 00:01



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Agrajag
Agrajag