Begränsningen ligger förstås i att det inte går att
'rymma' från sitt eget jag, annat än för stunden,
i lockande förströelser. Den som vill byta kön,
miljö eller ta steget ut i en värld med främmande
regler.

Kommer alltid kunna finna stillheten i vatten,
i speglingen i detta vatten ser individen skalet
som individen bor i. Jaget kan försöka göra
utflykter i litet olika verkligheter, men alltid
som

sig själv. Oavsett livets resa för en människa
hit eller dit, är begränsningar alltid ett sällskap
som av sin egen skugga. Den förstår kanske att
det finns gränser den inte kan eller ens bör som
försöka

passera. En möjlig insikt leder till en egen sanning
om det högst personliga jaget. Att det inte går att
passera den gränsen, där det egna jagets frihet
skulle kunna förbytas i en mera 'sann' eller 'fri'
identitet.

Jaget har sin skugga om ljuset kastas på ens kropp,
kropp och själ följs åt. Den enda och mest viktiga av
kroppsdelar som ej går att som ersätta, boningen
för din själ. Den som lever nu. Den du är som fånge
i, utan val.