Ett kolstreck längs med en sömnig udde
som svepts i björklöv, och längs din kind
får gässens vingspetsar bilda kudde
i noll sekundmeter nordlig vind.

Med kurs mot broräckets vilsna stjärna
och spegelblänk på ett stålsvart sund
går färden rakt mot din blå lanterna,
för lycka vore att gå på grund.

Och över ytan går blodets skälvning
när dina lemmar ska halas in:
förförd av storseglets lätta välvning
- vid noll sekundmeter är jag din.