Midnattstallen drömmer om inget annat
än att för ett ögonblick sväva nedåt
från det moln på vilket han stundtals vilar,
trött på att susa

Trött på mossans tjattrande under skaren
flyger ekorrn upp längsmed stammens bana,
pratar tyst med kronan om varför vintern
stannar så länge

Isen nafsar rötternas mjuka tassar
liksom månen åtrår de första skotten
högst upp, närmast skyarna och Orions
snötäckta skogar

Norr om myren dröjer sig midnattstallen
kvar och pratar med sina grenar om sin
önskan att få närma sig marken likt ett
åskmoln om vintern