Förlorade drömmar, och straff ovanpå
Vad väntar dig, kvinna, och vart skall du gå
Du får inte komma till hemland och hus
för du är nu lämnad och ser inget ljus
De styrande vägrar trots medborgarskap
som skulle ha skyddat men visar ett gap
från vilket hörs hånskratt från högerkants led
när den får rumpan tvättad med sådant besked

Det är Politiken, vars tänder du ser
Den göder sig själv, vill alls inte bli fler
och barnen du födde i din vilsenhet
får ärva ditt elände när du går bet
Du följde din make, du lydde din gud
och trodde på rätten i krigarens bud
men inser nu kanske hur lurad du var
och att kanske i ingenmansland du blir kvar

Regeringen vill inte stå vid sitt ord
För den är du ingen och ensam på jord
Du får stå ditt kast, du som följde din man
till dagar av skräck mellan dunder och damm
Hur många har du inte redan sett dö
som knappt vuxit upp förrän det var adjö
Du kämpar för dagern och livet igen
men vem ser dina kval och vem bryr sig om dem

Nog vet du att drömmarna krossade är
att gå hemåt nu blir en svår mackapär
ty vad är väl ’hem’ när allt kommer omkring
Du spanar febrilt, men där finns ingenting
och ingenting har du att önska dig mer
förutom den räddning om vilken du ber
Du ser på din dotter, din son och ert liv
och där syns bara fattigdom, svaga på driv.



28/3 2021