Förhörsledaren

iklädd hånfulla ögon

nedlåtande leende mun

förebrår mig mångordigt

som hade jag begått

en brottslig handling

inte borde jag träffat

min älskling i kväll

trött som han måste vara

nyss hemkommen

från sitt andra land

det borde jag begripa

förklädda ord av omsorg

dryper av svartsjuka

dränker sakta min lycka

krymper min egen vilja

till skadskjuten liten flicka

i sin trygga låtsasvärld

lillebror, inte liten längre

försvarar mig modigt

belönas med hårda slag

ordrikt vattenfall av hån

tills jag utpressad erkänner

mitt defekta beteende

då slutar han slå