Han vandrar med raggiga fötter
på nattgammal is
det krasar
Det gamla trollet roar sig
på Trollens vis

Den toviga pälsen hänger
och svansen dinglar och slänger

Han luktar så illa
Nu står han stilla
och ser
med ens ut som en sten
små fiskar nafsar i Trollets ben

Ögon och öron
ser och hör
ljud som människor gör
därborta vid huset
därborta i ljuset

Trollet kliver sakta upp på stranden
stora fötter, svarta klor
på den bruna handen
under nosen droppar Trollets snor

I skuggorna han klafsar bort
mot skogen
väldig, djup
och stor

för skogen är mot Trollen trogen
och avslöjar aldrig var Trollen bor

Hur mycket vi människor
än letar och glor