Lunden lyser grön.
Grön är en stor mask.
Elden flammar bland kvistarna
och där imellan en eldstad.
I staden bor det giftiga ormar.
Ormarna är svettiga av den heta solen.
Träden svajar och susar
där imellan ligger husen där barnen leker.
Vinden smeker
molnen kommer fram.
Svävande vingar
där fåglarna flyger
Gräset ligger slätt
på grönskande ängars hav.
Där man ser en båt komma nära, nära nära.
Båten kom som en vind.
Ur båten stiger en kvinna
med lockigt hår och gröna ögon.
Hon kommer mot den glödande elden.
Mörkret faller.
Hon går mot den förgyllda staden.
Ormen glider ner i diket
Där ligger den lockiga grönögda kvinnan
och väntar på den förgyllda ormen.
Endast robin hood är kommen
Där ser hon en man
långt borta där husen är.
Ormen ger dom en puss
där tungor slingras ur munnen.
Regnet öser.
Hon går in i en stuga med öppen spis.
Åskan går när dom äter pannkakor.
Pannkakorna viner genom vindens sus.
En kyss fylld av längtan,
där grisen står och skriker.
Kakmonstret och bellman rensar svinstian.
Där i svinstian finns kärleken.
Lunden lyser grön.
Den gröna lyckan är kärlekens ord.
Ge mig en kyss,
när tårarna rinner ner för den vackra kvinnanas kind.

Björn Samuelsson / Joakim Svensson - våren 1989