Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Enigma!

Jag läser mina texter.
Två år har gått.
Och jag inser att jag som en gammal jävla skiva på repeat.
Jag lyssnar på din musik.
Och tänker på vem jag var för 10 år sedan.
Vad fan?
Vad är det för fel i mitt varande?
Hur kan jag tro att jag skapar något nytt varenda gång, när jag bara kopierar mig själv i all jävla oändlighet.
Hur kan jag tro jag har en ny omvälvande tanke varje gång?

Jag hör samma musik
Jag dricker samma öl.
Och jag är lika jävla ensam.

Och bara för en flyktig stund sugen på att veta var du blev av.
Men alltför medveten om att när ölen sköljs bort under morgonens transportlöpning vill jag återgå till mitt utan inblandning av det förflutna.

Mig veterligen är vi klara med varandra.
Så varför sitter jag här en fredag kväll och spekulerar när vi ju faktiskt är klara med varandra på alla sätt och vis.

Det är ett mysterium.




Fri vers av Uråldrig
Läst 136 gånger
Publicerad 2021-05-14 22:06



Bookmark and Share


  Lustverket VIP
Här: Mariestads export samt Master of Puppets. Precis som för 25 år sen.
2021-07-03

  Monica Lindgren
Intressant text. Jag får faktiskt intrycket att det här diktjaget i grund och botten vill vara ensamt!
2021-05-19
  > Nästa text
< Föregående

Uråldrig
Uråldrig