Hur gör man så att en människa som vill göra något, men inte vet hur, ska hitta ett sätt, ett språk, att uttrycka sig på?
Som passar just den personen,
med just den specifika bakgrunden och just de egna erfarenheterna.
Hur pratar man med varandra?
Vad använder man för ord?

Hur ser mötet mellan psykolog och patient ut?
Är det ett över- och underläge?
Eller kan man hitta ett ställe att stå på, där maktförhållandena inte är de viktiga utan signalerna som man skickar till varandra.
Det låter som ord bara, men det kan avgöra hela samtalet.

Framförallt det som sker efter det att mötet upphört.
Hur går man vidare med en annan människas ord inne i sitt huvud?
Det där som man inte kan ta på,
det som bara finns i luften mellan två människor.
Det där mittemellan.
Kraftöverföringen.