En gata kan bära på ett flertal känslor och sinnesstämningar, utifrån tid och sammanhang. Att promenera skapar tydliga minnen kring och runt gatan.
Barndomsåren, tonårsåren och alla de andra åren som skildrar de samtida minnena - de kollektiva minnena.
Att vandra på en gata upp och ner, utan riktning, kan vara tärande. Det ger en känsla av tomhet och förtvivlan. Att vandra utan mening.
Samtidigt kan en gata kännas som ett hem och en trygghet - minnena blir tryggheten.