Bäckens sorlande påminner oss om tidens ilande, en ström som tar med sig allt i sitt svall. Evigt fortgående, alltid på sin fot.
Trädens grenar svajar med skira blad, och skogens bädd döljer febrilt arbete hos skogens minsta invånare.
Förnyelsen och den rena luften som uppbärs av atmosfären, väcker en vederkvickelse i själen.
Dörrar öppnas, och en ny cykel reser sig ur tidernas flod.
Vi kan lämna gammalt skrål att förtäras av tidens tand, och känna livets början resa sig ur myllan.