Den intresserade av konst kan själv googla
paret Didrichsen, läsa om deras museum
och om de utställningar som förekommit där under årens lopp.

Där finns ännu idag såväl Dali, som Picasso
och Van Gogh representerade.

Vi besöker museet med anledning av att det har
Tove Janssons konst utställd där nu.

Inte många vet att Tove började måla innan
hon skrev sina Muminböcker och att hon
hör till Finlands internationellt sett mest
kända målarnamn. Första konstutställningen
gav hon 1943, medan förstlingsverket på
den litterära banan kom ut två år senare.

Den som är insatt i finlandssvenska
Helene Schjerfbecks konst eller råkar veta
något om hennes annorlunda utveckling
kan säkert känna igen denna även i
Toves måleri.

Allt blir mer och mer abstrakt. Självporträtten
( Schjerbeck ) och tingen ( Jansson ) "avstruktureras",
konturerna upplöses och detaljerna simmar in i
varandra som i en slutgiltig total symbios,
som förberedelse inför den slutgiltiga
upplösningen.

Det kanske hörs att jag gillar sånt.



Ps.

Tove är tyvärr mer känd för att ha levt ett
lesbiskt liv. Det är en sanning man får ta
med en nypa salt. Hennes store vän och tillika
konstnärsinspiratören Tapio Tapiovaara var
hennes älskare under Finlands fortsättningskrig.

En intressant detalj annars är att en av hennes
två bröder gärna allierade sig med faderns
finsk-vita-borgerliga åsikter OCH nazi-
sympatier, vilka Tove avskydde. Trots
de kyliga känslor som därvidlag föddes
dotter och far emellan stod de två varandra
särskilt nära i konsten.

Där ser man vad skapandet kan göra med oss.

De tre "stora" på Didrichsen just nu
( Picasso, Dali, Van Gogh ) skulle
ha uppskattat dessa kvinnor likaså.

Har man levt sitt liv, så har man.