Ont i huvudet.
Migrän helt enkelt.
En smärta som helt enkelt inte låter sig begränsas...,
Till endast huvudet.
Även ont i ena ögat, ena sidan av ansiktet, och superdupervärk i kroppen.
Och om jag skulle vara deprimerad, vilket jag inte är,
Så skulle min depression vara annorlunda än andras.
Inte så att den skulle vara mindre negativ, nä om så vore fallet, skulle depressivitet inte vara just det: Ett depressivt negativt mående, som påverkar livet under dess rådande och icke- behandlade sjukdomstid.
Den skulle i sådana fall, utav psykiatriskt utbildad personal ställa mig frågan: Vad söker du för? Med starkt ifrågasättande bakom orden och rösten.

Nej, här i detta land, och jag kan inte heller tänka mig någon annanstans, ställs inte diagnoser såsom tex. Icke- depressivitet/ Icke-Depression. Varför sätta etiketter på vad den avsaknade sjukdomsbilden är? I sådana fall skulle majoriteten av jordens befolkning ha de flesta sjukdomar som bara finns, utifrån det lite smått motsägelsefulla resonemanget: -Jag har inte det eller det, alltså har jag det!
Det går inte ihop!
It doesn't make sense!

Och Någorlunda...,
Utifrån vad normalt är...
Det är inte normalt att ha migrän vars ont går ut i kroppen.
Det är inte normalt att " bara" ha ont, såsom migränliknande tillstånd, där styrkan på huvudvärken helt klart...,
Skiljer sig ifrån vad en vanlig huvudvärk är!

Att inte ha ett dunkande i huvudet, i samband med denna intensiva huvudvärk, som jag väljer att kalla för migrän.
Att inte vara ljus eller ljuskänslig, I samband med.
Och att verkligen INTE må illa.
Ja, det är bara en intensivupplevd huvudvärk.
Annorlunda på flera sätt, I avsaknad av vad normalt, och normala symtom är!
Ja, den här intensiva huvudvärken är minsann inte normal på något vis.
Den saknar etikett och namn, på vad den kan vara.
Se!
Till och med. .,
I beskrivandet av vad som är...,
Går orden bet!

Och depression då.
Min depression.
Om den inte vore botad.
Såsom fallet av ; Mig och Depressionen är.
Om den inte vore botad, så skulle inte den heller vara normal.
Inte för att den inte botad vore, utan för...
Att : Hur den ter sig, och beter sig,
I mitt dåvarande sjukdomstillstånd.
Hur snabbt intensiviteten av den, inte gick att se över tid.
Sjukdomstillståndet Depression levde inte enligt mallen.
Påståendet; -Du ska ha haft det under minst tre dagars tid.
Men jag då: -Jag har bara känt det under två dagars tid, för mig var det alldeles tillräckligt!
Påståendet hos psykpersonal; -Tyvärr, då kan vi varken se eller behandla vad du själv benämner som depression. Du måste vänta och se, blir det inte bättre,
Kom då tillbaka hit,
Så kan vi se vad vi kan göra!
Så...
För att depression ska vara depression , så måste det gå en längre tid.
Och för att summera att jag hade depression, när ingen trodde att jag hade det...,
Alla symtom som uppstår över tid, och som enligt mallen är framtagen,
Har jag ju under dåtiden,
Upplevt under en kortare sträcka av tid;
Två dar.
Betyder det då att jag har eller inte har?
Det beror ju på den där mallen, all sjukdomstillståndspersonal,
Hur de väljer att bemöta:
Allt som enligt mallen inte är normalt.
Precis som det där med migränen som jag har.

Vad är normalt, och vad är inte det?
Allting som bortser ifrån det där typiska.
Det där normalitetstänket.
Det där generella,
Som flertalet har.
Har de inte glömt en sak?
De som jobbar med allt detta, som jag ovan nämnt....,
Har de inte glömt hur de själva brukar säga till oss som patienter; -Du känner bäst din egen kropp!?
Men ändå tycks de ändå ha glömt alldeles bort...,
Att på det stora hela...,
I det stora hela,
Är vi alla individer,
Som kanske inte reagerar i diverse vår sjukdomsbild som gemene man,
Denna normalitetsmall,
Allt enligt förväntat sätt,
Och hur symtomen yttrar sig för var och en.
Men det gör inte att etiketten på plossibel sjukdom vid namn...,
Suddas ut.

Enligt mig själv,
Och mitt kännande av min egen kropp...,
Så kan jag mycket väl lida av migrän,
När det väl händer.
Utan att fördenskull behöva uppfylla tillräckligt många symtom på vad migrän är.
Likväl vad depression är.
För även:

Många bäckar små.
Det vill säga,
Alla individer,
Med diverse sjukdomar,
Som inte beter sig som de ska.
Blir till slut...,
Rätt så många människor det.
Jag kan som sagt, inte vara den enda människa, som upplevt dessa tankar ,
Eller haft sjukdomar med avvikande beteende, där dess beteende är dess symtom.

Jag kan inte vara den enda, lilla bäck som är:
Anti-Normativ.
I det samhälle och klick av sjukdom i samhället, som är.