Det faller ett mjukt sommarregn.
Så mjukt att lövverket inte ger vika. Avstår darr.
Så mjukt landar den lilla regndroppen
på bladet,
på marken.
Lägger sin blöta hinna tätt intill kinden.
Under ögat.

Så mjukt landar sommarregnet att den hinner avge sin tröst.
Sitt hopp om livets fortsatta spirande.
Sitt hopp om att syret återkommer.
I väntan på känslan avger den sin tröst,
intill kinden,
under ögat.