Jag har köpt mig en ny byrålåda. Livet har växt.
Omfång, midjeomfång. En ny byrålåda att förvara det utökade livet i. Livet får inte plats. Lådorna i trotjänaren fyllda.
Den nya byrålådan får stå bredvid den gamla. Intill. På okulär tillvänjning. Väntar på att få sin plats i hemmet, vid vilken vägg ska den stå?

Utvald möbel för att bredda livet, ge allt plats.
Dagar har avsatts för att inrymma möbeln i hemmet.
Den har stått ute i vinterkylan, ohyran har dött, dammet är avtorkat, vaxat hyllpapper är inköpt, klippt, vikt i kanterna, ilagt. Jag bär runt på den, prövar olika vinklar, olika hörn.
Prövar i dagsljus, i sol, i skugga.
Jag bär runt på byrån i väntan på placering, i väntan på att kläder ska hitta sina lådor, överst, underst eller i de små; de små lådorna som gjorda för de skimrande stunderna av närvaro, de glittrande tankarna av närhet; där kan de förvaras i tryggheten av sig själva, inramade av de gedigna varma träet.
Ömt förvarade i sin, i sin ... skörhet.

Den nya byrålådan har patina. Den är köpt på loppis, bättre begagnat. Omsorgsfullt utvald. Gediget trä, knoppar i putsad metall, mjuka i handflatan, lenar tanken vid greppet.

Väcker kroppens medvetenhet, tar sig an innehållet.

Lådan gnisslar endast lite, byrån låter sig öppnas en låda i taget.
Meddelar endast sin existens;
vill du se,
vill du tänka,
är du medveten;
vill du?

Det blir fint när lådorna dras ut, när kläderna är vikta och omsorgsfullt ilagda. Det blir fint när ångesten ska luftas.
En låda i taget.

Nu, i väntan på vägg - var ska den stå?