i skogen det jag finner

lugn och ro för sinnet

när oro mig plågar

jag till skogen frågar

säg vad göra jag kan

tänk om oro försvann

säg ge mig ett svar

jag många frågor har

koltrastens sköna sång 

mig tröstade en gång

dess klara stämma ljöd

när jag var i nöd

trädens kronor susade ljuvt

som jag aldrig hört förut

i vinden jag fann tröst

även denna gråa höst

till skogen jag mig vänder

lägger mitt liv i dess händer

vet att oro alltid lindras

ingen kan detta hindra

allsmäktig står den där

jag har den så kär

skogen en källa till kraft

det har den alltid haft