sommaren var aldrig så varm som då

när ung flicka hon var

oskuldens tid var redan förbi

hon sörjde sin förlorade tro på det goda

nej, aldrig hon skulle förstå

barndomen hon ej hade kvar

hon föll ner i djup apati

hon såg ej prins förklädd till groda

livet tungt och meningslöst var

ville inte stanna kvar

kunde inte gå sin väg

unga flickan kunde ej fly sitt öde

fick stå ut med plåga alla da'r

ingen gnista hon har

hon ser bara en utväg

börjar tänka på döden

befrielsens dag som av en ängel sänt

hon grät av lycka att slippa plåga

förövaren ställd inför faktum

kan ej skada mer

hon sådan lycka ej tidigare känt

nu kunde hon äntligen våga

vistas i alla rum

mot framtiden hon ser