Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Sommartoner

Löven svämmar över
in genom fönstret
Gröna vågor sköljer bort
nattens fotavtryck
och drömmarnas negativ
som hängts på tork
i rummets stillhet
Himlens blå
allt längre bort, skymtar fram
och ger hopp
och solens strålar
biter sig fast
i gräs och buske
Skuggan under trädet
bär på trädets hemlighet
Allting finns här
men upphör plötsligt
Trumslagarpojken med vissna öron
går vilse i barndomens landskap
där sommarens musik
inte tillhör alla
Jag går vilse i mig själv
Stigarna som inte leder någonstans
men som ändå finns där
av någon outgrundlig anledning
Vinden stjäl orden
ur ett språk jag börjat förlora
Den djupa sorgen, den skälvande
vreden
Jag reser mig upp ur min skugga
Klättrar uppför språkets branta
väggar
Kroppens icke-kropp smälts ner
i dagsljusets formar
Orden föds ur förintelsen
Skrivs ner på vita papper, som rivs sönder
och snöar bort
Havet av allting, stilla nu
Löven drar sig undan, tillbaks
till sina grenar
Jag letar mig uppåt, utåt
Rummet bortsköljt
Väggarna letar efter det
för att kunna fortsätta
vara väggar
Livet väntar, döden utryms
Blomman växer
i klockans tjocka obrukade
tickande
Morgonens växtvärk ekar
i de tomma salarna
Människorna väntar på mig
i huset bortom ängen
Jag vet det, men gräset är för högt
och måste klippas först
Orgeltonerna ligger utspillda
över marmorgolvet
Trumpinnarna slängda
på golvet i ett rum
som slutat andas
Och jag, Jag
Denna eviga klagan
Ta mig härifrån, men lev med mig
Upplev mig
Minns mig
Lyssna mig kvar hos er
För i varje möte en punkt
och stor bokstav
I varje jag ett du
I varje människa någon annan
Ni trumslagare i livets musik
Låt inte tiden vissna, vattna blomman
som vore den en del
av er själva




Fri vers av Christoffer Bergström VIP
Läst 34 gånger
Publicerad 2021-06-10 10:38



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Christoffer Bergström
Christoffer Bergström VIP