I min familj beskyller jag allt på de som inte vågar fråga, de som inte svarar och de som hånar

Jag är limmet som håller allt ihop, när min syster får ett raseriutbrott och mina föräldrar ramlar ihop

Jag är den som man alltid kan ringa för att få råd, den man ringer när allt är så svårt
Jag hade önskat att jag blev behandlad med respekt, det är väl det enda som kan vara korrekt

De vänder sig till mig, när allt är som mörkast
Men när ljuset hittar tillbaks så blir jag bortkastad i glömskan

En trasig, vissen själ som arbetar hårt så att andra gläds
Vilken tragedi det hade varit om jag inte fanns men jag förtjänar väl åtminstone att få en chans

Till att få bli behandlad med respekt, inte bli spottad på eller sårad
Deras elaka ord jagar mig som en vålnad

Ens familj ska väl skydda en från det onda som finns i världen? Så varför får de mig att undra, vad är jag värd ens?

Att få vara favoriten det har sig allt sin glans har jag mig lärt
men det för ingen nytta med sig, när det bara är temporärt