Slottsskogens alla ekar har kastat sin skugga ut
varnat varenda fluglarv för trast, och småfåglarna för trut
Glasen i matthet glimmar inunder kärlekens parasoll
Fnitter i parken ljuder, och var förälskad vet där sin roll
Det är den glada leken, som gör sig gällande varje år
sedd av den sorgsna flickan, som drömmer vaket i glädjens spår
Ekarna skyler vänligt i ystra eftermiddagens rus
alla de yllefiltar, som spillts med nektar från fulla krus

Klänningars fållar släpar med siden och ljusa band
Damerna ler så brett att ibland man skådar varenda tand
faller i starka armar, men svimmar aldrig fastän de kan
Vinet är rött som blodet, och Amors närvaro strålar grann
Inifrån det obskyra betraktas spelet ett ögonblick
av den som länge önskat att någon gång samma mod hon fick
Ekarna döljer ögon, som blott sekunder sig dröjer kvar
Törnrosen rispar strumporna när den tysta till flykten tar

Kvällen får ingen måne, men stjärnorna gör den vit
Drömmerskan har försjunkit vid fönstret, snavar dock till en bit
tänker på starka armar, att få bli älskad i en sekund
känner en yra rusa i hjärtat, som i en ekars lund
Lysande vackra himmel, hon tänker, visa en väg som visst
gör så att jag får sväva i lyckans ängder bland löv och kvist!
Ekarna blir då murar som höljer mig och mitt minnes kär
Törnrosen skall mig rispa, men det betyder att vi är där.



20/6 2021