För att komma tillbaka till ingången: Det är ibland troligt att förvänta sig våldsreflexer, exempelvis i besvikelsen över att ens före detta partner lämnat för en centerpartistisk bonde i närheten.

Våld- och hämndreflexen lär komma för de flesta på det ena aller andra viset och på det klistrar vi lite fernissa av moral, "vad är rätt att göra i det här sammanhanget?", lite konsekvenstänk, "vad kan hända om jag tar med morakniven och försöker uppväcka kärleken genom lite misshandel?". Dessa två hindrar merparten av övergivna f d partners att gå och hämta tillbaka bönders nya "vänner", och det är bra.

Det har väldigt lite med moral att göra för egentligen förråder man inte någon heller, men förmågan att minska totala förluster någonstans i kedjan av oförätter är ett gott i sig. Ta förlusten, kom igen som en man, eller kvinna, och sopa gatan med nya, totala segrar, vet jag! Den som gjort fel får ALLTID tillbaka, förr eller senare, och det med ränta.

Och de här två går hjälpligt att träna: moral och konsekvenstänk. Moraliska betänkligheter stoppar inte en psykopat, vilka kan utgöra kanske ca 1-2% av vad vi kallar för ursprungsbefolkning. Men konsekvenstänk fungerar lika bra för sådana som för sundare människor.

Så invändiga bromsar och utvändiga spärrar är en fördel för att minska utbredning av orätt. Dumt, eller för den delen elakartat, att demontera moral som leder bort från destruktion. Dumt att demontera konsekvensmekanismer. Dumt att stjälpa medborgare från en bättre förmåga till en sämre.

Inte så dumt att pejla in var och en vilken förmåga hon har att tänka i termer av rätt och fel och "vad händer om...?". Är denna förmåga nära noll kommer dock individen att vålla problem och skada. I sådana fall gäller INTE "...åt var och en efter förmåga...".