Det är inte så att jag behöver dig
för att kunna andas.
Snarare är det så
att du tar andan ur mig.
Men ändå står jag där när du går,
och undrar hur jag ska kunna ta ett enda andetag till
i kölvattnet efter din avfärd.

Jag hamnar ur kurs, utan vind i mina segel.
Din kompass må vara trasig,
men du lotsar mig genom dimma
och mörka farvatten.
Vågorna slår hårt, avlöser varann

Men trots det,
Stolt och stadig ser jag dig
Som masten
på skeppet flaggat

Jolly Roger