Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

FLASHBACKS

Vid köksbordet

en kopp kaffe

penna och block

till barndomsminnen

om våldet och mörkret

plötsligt dyker 

skrämmande bilder upp

snabba glimtar

av gömda värsta

sexuella övergrepp

bilder på ödslig plats

med styvfar och mig

i blixtbelysning

barnet som är jag

han tar på mig

berätta inte

för mamma

svarta ögon

borrar sig i mig

darrar och gråter

tårarna rinner

blöter blocket

medan bilderna

blixtrar framför mig

minnen jag förnekat

 

 

 

 

 

 

 

 

 




Fri vers av Elisabeth Nilsson VIP
Läst 172 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2021-07-09 19:17



Bookmark and Share


  Kajan VIP
Någonstans är det nödvändigt att om man kan (och orkar), att öppna detta mörka skrin. Skadorna lever man med ändå, de ligger inpräntade och de får ständigt konsekvenser i vardagslivet. En närmast plågsam text, och så måste det få vara.
2021-07-13

  Susen VIP
Smärtsamma minnen som gör ont att läsa.
Kan man någonsin läka?
2021-07-10

  Öknens Ros VIP
Starka ord om det som inte borde få hända något barn, övergrepp som sätter spår för resten av livet.
2021-07-10

  Niliboy
Huga ligen å huvva, något mer kommer jag inte på!
2021-07-10

  Boel Lindell
En text som är så stark att det svindlar. Skoningslösa minnen. Det går inte ens att föreställa sig ett sånt lidande. Jag vill ändå tro att det är bra att skriva om om det. Ord kan befria sägs det ju. Jag hoppas det är sant.
2021-07-09
  > Nästa text
< Föregående

Elisabeth Nilsson VIP