Idag har det regnat. Mindre än igår, mer än imorgon.

Tant frågade mig två gånger vad jag har gjort idag. Första gången sa jag att jag varit ute. Andra gången sa jag ingenting.
Hon är sjuk. Hon talar inte om det men jag ser ändå.
Någon sa det till mig i vintras.
Hon täcker hårfästet med sjalar från Marocko och HM. Arbetar ändå varje dag, fast kroppen smulas sönder i hennes händer.

Jag funderar på om det är okänsligt att röka framför henne.
Det slutar med att jag döljer en cigarett bakom ett bordsben och tittar bort när jag fyller mina lungor med svärta.
Det hjälper inte. Jag känner mig som ett hån. Som att leka med en sticksåg framför någon som förlorat sina fingrar i en sjuttiotalsslöjdsal.
Jag fimpar skamset i ett duralexglas och försöker tvätta bort tobaken från mina beniga fingrar med såpa.