Ovan mening tillskrivs en filosof vid namn Wittgenstein Jag har aldrig läst en enda rad från denne mans penna. Så jag kan inte skryta med en beläsenhet jag inte har.
Men min lilla knorr är mer lustifikationen eller putslustigheten om ni så vill. Filosofi är ju inget annat än prat om ord + plus mer ord. och mer ord. Och för mig är det konstigt att man kan lärd både inom praktisk filosofi och teoretisk filosofi förklara skillnaden den som kan och gitter. Man kan bli professor inom båda grenarna har jag förstått. Men var kommer känslan in frågar jag mig. Var ligger gränssnittet mellan känsla och språk? Hur påverkar de varandra?Tyvärr finns det inte ord för alla känslor. När människor råkar ut för katastrofer som hände i Västtyskland här för leden var det en och annan som inte kunde mer än gråta när de såg förstörelsen av deras hem. Men som påstås tiden läker alla sår. Men kvar blir ärren och då räknar jag även själsliga sådana. Och med tiden lär de sig nog att sätta ord
på katastroferna både de personliga och de kollektiva.
Det är en process brukade mina psykologkolleger avfärda en hel del problem med.
När man skall spela besserwisser är det bra att kunna slänga ur sig något som låter bra och som är oantastligt.