Du redlöst underskattade barn
kämpande mot inbillade faror och hot
som någon fått dig tro på.

Akta huvudet för alla lyktstolpar
titta upp och rikta blicken framåt
några hål i vägen finns ändå sällan.

Håll mig i handen, hårt, kära barn
jag finns här och tröstar dig
även när skuggorna mörknar.

Jag är hos dig och försvinner ingenstans,
så kom i min famn och lägg huvudet
på min axel.

Känns vägen svår och omöjlig,
vänd om och hitta en annan,
så du kommer fram hel och ren.

Jag täcker dig med min hud,
väx in i mig och bli en del av mitt jag,
barn och vuxen i ett.

Fäll en tår, en suck, vid behov -
vila lilla vän
i den vuxnes omsorg om sig själv.