ensamheten var aldrig något annat än
hans främsta tillgång, hans förmögenhet

tills en dag,
ett lockigt ansikte log mot honom, blå
ögon låste sig vid hans vid första stund




Han skulle bara hämta sin filt i stallet
när hon kom, igen, klädd i bara linnet

hästen var orolig, ville gå hem, liksom
han men deras blickar möttes igen,
kärleken var lika oundviklig som resten