Att vara et barn utan något stöd,
Är som att äta pålägg utan något bröd,
Det finns ingen bas att lägga det på,
Men trots detta lär barnet sig gå,
Med naturens kraft utvecklas det än,
Och sådana flickor söker basen hos män,
Vissa trillar bort under livets gång,
Och andras livstid blir inte lång,
De straffar sina kroppar för de bär andras fel,
Dom har aldrig känt känslan av att vara hel,
Med röster i hjärnan som vill att du ska dö,
Nätter av tårar som bildas till sjö,
Styrkan är att hålla ut i all smärta,
Det som håller dom kvar är ett brinnande hjärta,
Det brinner av kärlek som är svår att förstå,
En kärlek som människan strävan efter att nå,
Överlevare kallas dom inga offer här,
De reser sig och skakar av sig andras misär,
Som en phoenix ur askan flyger dom iväg,
En frihetskänsla av att inte va ägd,
Deras aura är kärlek och går ej att röra,
Trots att många där ute vill den förgöra,
Osynliga barn kallas de av samhällets norm,
Så att de kan placeras ihop i en form,
Dock så syns och hörs dom mest utav alla,
Men samhället lever på att de ska falla,
Synliga barn med gåvor från Gud,
Som dansar i takten till trummornas ljud,

Döm ej ett barn som lider av smärta,
Det gömmer bara sitt brinnande hjärta.