han slog huvet lite klumpigt i hatthyllan så
han fick ett litet sår på flinten, väskan kom
i vägen och han snavade över den in i kupén

tåget gnisslade torrt när vagnen krängde till

redan ur balans for han rakt in i tidningen
hon strängt höll framför sig som en sköld


svetten pärlade sig bland fräknarna uppe
på kalhygget som en gång var en frisyr, en
öm tå som nu rodnade intensivt av skam



Men hon bara log, torkade svetten från hans
lätt svullna överläpp med en liten vit näsduk
och frågade om han händelsevis var törstig

- det var han,
och hon med

så dom delade en flaska vin i en alltmer
krängande tågkupé på väg mot något så
osannolikt som två spårlösa försvinnanden