Ibland blir jag lite trött på kravet på likriktning här i Sverige.
Ingen skall egentligen avvika här. Jag tänker då på de inre attributen. Och jag tänker allt oftare på gamle Shakespeare Högt flyga orden blott tanken stilla står ord utan tankar sällan himlen når. Jag jogga yoga den nya svenska treenigheten. I fåfänga försök att betvinga döden Och så trista ting som döden bör man egentligen inte förstöra stämningen med men det är faktiskt lättare att prata om döden ännu värre är det att säga jag håller på Trump än på Bidén. Men för att försöka hålla sig till rubriken för denna text så är det min uppfattning att sörja är ett mycket privat tillstånd som drabbar högst personligt jag slogs av hur privat den är när jag stod bredvid en sörjande och behöll den neutrala tjänstemanna-min som åratal av träning gett mig och kanske den är bra den sörjande kan läsa in de känslor som hon har behov att se.
Och här skall ni få ett förslag på evigt liv lika enkelt som lika svårt
Ta först ett djupt andetag in. Håll andan en liten stund därefter andas ut lugnt. Därefter och det är här kruxet kommer glöm inte att andas in igen. Det enkla är det svåra eller hur?