När det är så nytt och magiskt.
Så flyktigt först.
Du tog min hand.

Som en liten heads up men jag var ändå inte beredd.
När du lutade dig fram.
Och jag satt som ett ljus.
Dina läppar mot mina.
Så många år av bitterhet, ful skillsmässa och ensamhet.
Kunde försvinna i en kyss.

Hur kan allt det som eftersöktsökts finnas i en person.
Lika förvånad som alla förälskade personer genom historien. Träff efter träff och du förvånar mig mer och mer. Det lilla jag lärt känna dig.
Så ödmjuk och fin.
Omtänksam och älskvärd.
Finns sådana personer?

Vi har älskat.
Fast vi är så nya.
Det finns så mycket fint i din beröring och jag är inte van. Men så redo, inte beredd, fortsatt förvånad men så redo.

Tack...