Med ett skruvstäd av trä dukat istället
för handskalade räkor till gott vitt vin
ryggade hon inför utsikten,
men han tog ogärna ett nej så hon satt

snart fastspänd med en borr halvvägs
in i pannan, blödande rakt ner i knät


det sista hon såg var sitt eget saliv på
duken, lätt skuret med blod ur näsan

konturerna på linneduken avtecknade
tvivelsutan hennes perfekta profil,
ett gudomligt ingripande ingen gissat

och ur det instörtande taket nedsteg
en uråldrig ängel utan vingar i svart

befriande sin skyddsling med ett flin