I ålderns höstdags mörka kväll,
oktoberblåsig, höstlövsvåt,
ger bardomspsalmens orgelgnäll
sitt balsam över hjärtats gråt.

Min barndoms psalm går än i dur,
fast årens sorger rutan slår.
Jag fattar inte riktigt hur,
men skänka ro den än förmår.

I livets höst och aftonstund
går barndomspsalmen varm och ljus
och nattens storm och dödens blund
flyr bort i sång och orgelbrus.

Min barndoms psalm, jag minns den än
som vardagsenkel, ljus och snäll.
Den går i hjärtat som min vän
i ålderns höstdags mörka kväll.