när maten tog slut vände hon hemmet ryggen,
kallt lämnande allt bakom sig i sökandet efter
något, vad som helst att få henne gå en dag till

få levde när hon gick, ingen överlevde.


Torr skog, ruttna självdöda djur och allt giftigt
hon ännu kunde skilja från ätbart var allt som
ännu inte ätits upp eller dött, eller ens ruttnat

- först när doften av fyllig dagg slog henne hårt
nog i ansiktet att reagera igen satte hon sig upp

svalde klumpen i halsen och somnade igen