elden sprakade i lobbyn, vi satt där, sträckte ut
benen på varsin fotkudde med finskorna på, så
lediga som välklädda människor kan vara med
skorna på,

var och en djupt försjunken i sin egen lilla vila


Två tomma glas senare och samtalet är ledigt
på väg nånstans mot vad som snart blir öppet
och
saker blir till vänskap i ett töcken av glömska



Hotellfrukost igen, dagordning, möten väntar
nere i korridoren där spåren nära nog tog slut