Att åldras är ett tacksamt fenomen,
såvida man är någorlunda frisk.
Att åldras innebär allt mindre risk
att hindras följa själva grundidén.

Att födas, växa, åldras är vårt öde,
vår lott i utvecklingens följetong.
Att vara ung skall bli "det var en gång"
och snart skall man församlas till de döde.

I evig ungdom vill man inte stanna
och fortsätta som infantil och dum.
Man vill bli gammal med en fårad panna,

samtidigt presens och preteritum!
Att åldras må man inte alls förbanna.
Att åldras är ett privilegium.