En dag i veckan handlar jag på ICA,
den dag då gamlingarna får rabatt.
Då får jag trängas med de unga, rika,
som ju har råd att köpa dag som natt.
Då kan jag kosta på mig ett och annat,
som jag på andra dagar ej förmår,
de dagar, som jag därför hemma stannat
och ej på ICA några varor scannat.
Jag handlar bara dagen då jag får!

Den veckodagen drar jag till butiken
och släpar rullvagnen i ICA:s hall,
där jag bland andra gubbar gör trafiken
oändligt långsam med min tröga trall.
Och ännu segare går gamla tanter,
som liksom rör sig i en annan tid,
som inte märker andra trafikanter,
som går som varuhallens elefanter
och låter inget annat komma vid.

När det till slut är dags att gå till kassan
är kön en evighet av gamla män
och gamla tanter. Själv hör jag till massan
av dem som köar snällt till himmelen.
På ICA skall betalas för de varor,
som jag har lockats köpa denna dag.
Reklamen, den har lagt sin lömska snara.
Rabatten är den dagens stora fara
för gamla människor och därmed jag!