Bär mig, även när jag tror,
att jag själv min tyngd kan bära!
Du, som större är än stor
och som alltid är mig nära,
var mig som en fader när,
som en moder barnet bär,
för att inget må förfära!

Bär mig genom liv och död,
genom tidens trånga snara
med Din kärleks hopp och glöd
genom ondskans mörka skara!
Varsamt bär mig utan ljud,
utan att jag ser Dig, Gud,
utan att jag hör Dig vara!

Bär mig, liten, rädd och svag
och som ofta innerst gråter!
Bär den lilla som är jag,
som Du älskar och förlåter!
Bär mig hela vägen hem
till Ditt hus, Jerusalem,
där vi så kan glädjas åter!