Dag ut och natt in släpar jag på kedjor
Kedjor bundna till ett monster
Ett monster med omättligt begär

Ett rus lindrar hungern för stunden
Men världen blir bara mindre
och kedjorna tyngre för varje gång

Jag var nästan framme vid slutet av tunneln
Kunde känna värmen från ljuset
och från mörkret ekade orden "lämna mig inte"

Jag stannade till för att andas
Plötsligt rasade utgången samman
Ljuset försvann

Monstret hann ikapp och släpade mig tillbaka
In djupt i tunneln
Såhär mörkt har det aldrig varit förr

Nu sitter jag här kall och blind
Med min fiende och enda vän
Monstret inom mig