visst höll han min hand under alla svåra timmar
alla minuterna
när jag slets sönder till blodiga trasor

visst hade han ömheten i sitt öga
det där fina
i att stilla finnas hos någon

men jag blödde ur hudens alla porer
skar sönder luften med trasiga naglar

för jag fanns bara där

med fläckad tunga sjöng jag falska melodier
bränd av väggarna
av falska illusioner

och visst fanns han där

lika blek som allting annat


så när gungan äntligen stannat
klev jag ur
och kräktes bitter galla

kaos är närhet när det svider
frid är nätter utan kval

död är livet utan mening