Det är varmt fuktigt luktar långt borta
som alltid utomlands
som alla flygplatser
och känslan av att ytterligare än gång vara för långt borta
men ändå inte tillräckligt
slår mig hårt och jag snubblar till
när jag inser att jag egentligen inte vill
det finns mardrömmar här
hemska annorlunda seder
det finns annat här
annat än hemma


Vi går in i betongrummet
köerna ringlar fram till passkontrollanterna/polismännen/de som bestämmer
Jag ser paret från flygplanet
vita byxor vit piké vita skor
jävla brats
och jag vill skrika

se på oss
vi ska R E S A
vart ska ni?

Istället kysser jag honom på halsen ler och försöker se så nykär ut som möjligt
vi kan om vi vill
och jag vill
vill visa alla att vi är så mycket bättre
vi är så kära vi är så lyckliga
och vi ska göra så mycket mer än er
jävla turister

Tjejerna framför har sovsäckar
kanske ska de också någon stans långt bort
engelskor
poms
passen är fulla med stämplar
jag får lite ont i magen när jag ser att någon annan rest mer än mig

Vänder mig om och kramas lite
ser i ögonvrån hur vita kläderna ser på oss
kysser honom lite samtidigt
vi ÄR bättre än de andra

Köerna tar aldrig slut
de ökar inte heller
står bara still
första killen kommer igenom kontrollen
går ut mot friheten
några småpojkar går fram till passkontrollanten/polismannen/han som bestämmer
verkar bli något problem
passkontrollanten/polismannen/han som bestämmer
går iväg med deras pass
jag undrar vart pojkarna kommer ifrån
varför ensamma?

Känner en brännande känsla av minnen
lämnad ensam på flygplatser runt om i europa
kärringar som köper smink
jag som fingrar på väskan runt halsen
ett väntrum med spansk tv
tjugofem timmar ensamhet
barn som leker
i par
tanter som ignorerar mig
och flygplan om passerar
minutvisare som aldrig vill flytta sig
tårar som bränner bakom ögonlocken
ensamhet


Förtränger känslan
psykologen har i och för sig sagt annat
men jag vill inte
och vi är lyckliga nu
vi är inte hemma längre
vi är långt borta
det är alltid lyckligare långt borta


Passkontrollanten/polismannen/han som bestämmer
kommer tillbaka med en kompanjon
tar med sig en av småpojkarna bort bakom betongväggarna
ingen bryr sig
folk bara stönar
vad är det som tar sån tid?

Fyrtio minuter senare ler jag mot passkontrollanten/polismannen/han som bestämmer
ser snäll och korrekt ut
han ser inte lika snäll ut
stämplar slår skriver
bläddrar och tittar
inget gulsot land
ok
fri

Sverige har i alla fall en fördel
svenska pass
som tar en överallt
och jag som höll på att byta till ett spanskt

Vi lämnar betongväggarna och går vidare
till ett mosaikrum
inga väskor än
men vi har ingen brådska
vi är fria nu
att göra som vi vill