Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

I stjärnhimlen ser jag bara dig

efter ett blixtnedslag
fanns det bara du
som en eld
som erövrat mitt sinne
varje sekund
är det du

morgon som kväll
pryds kinden av tårar
jag ställer mig samma fråga
om och om igen
som du också ställt mig en gång
vad är detta?
det är som att mörket faller
för att dränka mig i ovisshet

men när jag blickar upp mot stjärnhimlen
påminns jag om att det omöjliga kan ske




Fri vers (Fri form) av anonymhej789
Läst 69 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2021-11-22 16:41



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

anonymhej789