frånvaro,
din kontur insprängd i mina ögon
sammanväxta, symbios
i rum vi var på flykt från

Alkoholslöjan, kokain,
använda kroppar,
embryo, foster, abort
för många plastpåsar att andas i,
för hård asfalt att sova på
din mjuka hand i min

alla skrik jag kvävt för dig,
tyngd som förblir i min mun
dödlig dos av dina fingrar i mitt hår,
jag har glömt vad kroppslig dyrkan är

bryt min bröstkorg, öppna mig
kom tillbaka till mig
jag vill hålla om dig tills du kallnat

Ditt skratt som radband runt min hals
jag vill aldrig minnas,
jag vill aldrig höra
dagarna ovan jord är outhärdliga
död är så absolut