om man börjar skriva på ett visst sätt så kanske det kommer mer av bara farten precis som om man bara kunde glida med som i en automatisk skrift eller som att skriva på diktamen som man tror att dom som gjorde som skrev bibeln första gången att de fick en sån där verbalinspiration och bara kunde skriva ner vad som som skulle stå fast man undrar förstås om de verkligen skrev på svenska för de biblar jag har är alla på svenska och det står olika i dom alltså andra ord kanske för samma sak visserligen men jag tror att innebörden ändå riskerar att bli en annan när man manipulerar och ändrar på bokstäverna gång efter annan egentligen är väl bara den här texten som nu flyter fram den ursprungliga fast orden jag använder är ju samma som jag brukar ha i helt andra sammanhang och de är ju inlärda sedan länge och betyder ofta olika saker de kan låta lika men ha olika betydelser och avsikt också t.ex. kan man såra någon genom att använda ord på ett förnedrande sätt men man kan samtidigt glädja någon med samma ord så det beror oftast på vilken avsikt man har och på vilket sätt man använder alla ord man kan denna textmassa är ju ett slags inre monolog som jag brukar gå och tugga på när jag är ute och flanerar utmed havet eller i skogen och ibland också i stan men där är så mycket annat så monologen brukar störas förresten undrar jag om inte alla människor går omkring och pratar med sig själva eller med gud på det här okontrollerade sättet och utan att väja för ord och tankar som man gömmer undan när man är ute bland folk men nu kommer jag på att denna ordmassa kanske kommer ut på poeter.se så jag censurerar nog texten medvetet fr.o.m. nu vilket inte alla gör som publicerar sitt innersta på denna sajt på gott och ont när man börjar tänka efter vad man skall skriva slutar snabbt ordens flöde och det är väl därför jag slutar här