Jag ser på dödsannonsen jag satt på frysdörren.
Det är som om jag aldrig sett den förr.
Sköldpaddan den pryds av, ordet "ängel-bängel",
(som jag kallade henne som barn)
dödsdatumet som vi fick hitta på för det gick inte att fastställa,
(kroppen var för illa åtgången)

och jag tänker att jag inte gråtit idag.
Sorgen är fortfarande tung, men tårarna finns inte.
De har blivit en djup suck
och jag undrade igår varför hon blev så jäkla elak?