Formar sin tron
I det inre breder
Den ut sig
Erövrar
Sinne
Efter
Sinne
Fyller varje vrå
Av sot
Aska
Hat.

Förtvivlan
Försnillar
Människan
Roffar glupskt åt sig
Av
Sinnen
Lämnar
Tomma
Skrumpna skal
Kvar
Som ett eko
Av ett helt liv.

Allt är över.