Du försvinner, sakta
Jag lägger dina händer
över nattens svarta gardintyg
På dagarna letar du efter
skrattet, ditt skratt
Hittar det ibland
Håller fram det i ljuset
så att alla ska kunna
se
Fast du är ensam nu
Försvinner gör du, sakta
som en jeffbuckleylåt
in mot en inre tystnad
dit melodierna inte når
Men rösten ekar vid
Jag skriver dina ögon
mot januarisolen, den vi hämtade
en dag i december
när mörkret kändes uttjatat
tungt mot din längtan
Du försvinner bort
Jag är med dig hela tiden
Sakta genom tiden