De gula dynerna badade i ljuset från en stora klara fullmånen, i norr kunde midnattssolen skymta bortom horisonten som en långvarig solnedgång.

Han satt där med knäna i kors och skrev i sitt kollegieblock som redan var fullt med tätskriven text. Han hade gjort det förr; i tio nätter i rad hade han vaknat mitt i natten av kallet. Kallet som manade honom upp ur sängen och tvingade honom att cykla iväg över broarna till grustaget ute bland öarna.

Första natten hade han inte haft något att skriva på med sig; han hade vart tvungen att i det lösa gruset skriva med mycket stora bokstäver. När natten var över så var hela grustaget täckt med text. Han hade varit förbi på dagen då allting såg så annorlunda ut och sett att det mesta av texten var utsuddat av vinden.

Den andra natten hade han haft med sig ett block att skriva i, den hade han fyllt varenda sida, varenda marginal. Likaledes dagen efter det. Och de efterföljande dagarna. Nu var han inne på sitt tionde block. Det kändes som om det var det sista, den som skulle avsluta hans besök i det månbelysta grustaget.

När koltrasten började utveckla sina melodier från skogen ovanför en av slänterna så var blocket slut. Inga rader kvar. Inget kvar att skriva. Nu var det slut.

Han tog blocket under armen och cyklade hemåt som i en dvala. Han cyklade hem i gryningsljuset, han cyklade över broarna, han cyklade genom förorterna. När han var hemma så lade han blocket i högen med de åtta andra blocken och sig själv i sängen.

Nästa natt vaknade han igen, men denna gång var det inte kallet som drev honom att cykla med de nio blocken ut till grustaget igen. Det var inte kallet som fick honom att trampa i febrig iver över broarna till öarna på andra sidan vattnet. Det var inte kallet som fick honom att cykla så snabbt som det bara gick trots att han hade punktering på båda däcken.

När han kom fram till grustaget så gick han ut i dess mitt och stirrade norr mot midnattssolen. Där stod han och absolut inga tankar alls for genom hans huvud.

Sedan gav han de nio blocken till mannen som stod bredvid honom.