När jag gjorde lumpen långt i nordliga Sverige fanns det ibland utrymme under tälttaket att pokulera och berätta en och annan mer eller mindre mustig historia. Denna berättar om när Gud skulle dela ut straff för djurens inkl människans försyndelser. Gud sa du orm får klara dig utan ben. Och du människa får förbli kåt så länge som du lever. Ja det var ord och inga visor som det brukar heta. Så här på min ålders tidiga höst är det ofta jag tänker vad var egentligen det hela bra för? Vad hade det egentligen för syfte? Visserligen har även jag haft en och annan trevlig stund. Men något djupare syfte med mitt liv kan jag inte förmärka att det fanns-
Nu tänker jag mer att den största bestraffningen ligger helt enkelt i vetskapen att jag som individ smärtsamt förstår att även jag kommer att dö och utplånas. Och om det är en tröst vet jag inte ingen kommer att kunna förutspå när detta kommer att ske.
Ja vår herre om han nu finns är verkligen en (o)lustig herre. och det är bara att räta in sig i ledet. Ta skeden i vacker hand brukar det också sägas.
En del blir alldeles vettskrämda vid tanken på sin egen död. Så icke jag ser det snarare som ett ofrånkomlig del av livet. Men lite egentillverkade ord till båtnad för själen vill jag ändå unna mig.
Där döden är där icke jag och där livet är Där är också jag.
Och vad jag vet har icke de döda kommit upp för att klaga, till ex det var förskräckligt varmt där nere i undervåningen